Tänkte dela
med mig av mina erfarenheter av Florida. Var där 23/1 –9/2 2000, jag bor i
Hallstahammar och min reskamrat bor i Kristiansand, Norge, så jag fick en ganska
dryg resa, först tåg Västerås - Oslo. Sen flyg hem till Kristiansand,
övernattning där, för vidare flyg till Amsterdam morgonen efter. Därifrån flög
vi till Detroit. För slutlig destination Miami. Vi åkte reguljärt så bokningarna
gjorde vi via Internet, som funkade utmärkt, man kan sitta hemma i lugn och ro,
välja och vraka bland utbuden. Själva valde vi bland de billigare alternativen.
Fick tag på ett Hotell som hette
International Inn, som även hade ”internationell” frukost. Matsalen var dukad
med : 2 längder formfranska,
två burkar Jell-o, en hink smör och en behållare kaffe. Rena scoutdukningen.
Vi stannade i Miami i fyra dagar för att bekanta oss med stan, en sak lärde vi oss ganska snart. Här behöver man en bil, det är väldiga avstånd. Att åka taxi det tär på reskassan det var inte billigt( ca 30$ ner till stan från beachen), ta bussen! det var inte alls dyrt 1,25 $, bussarna är väl skyltade så det är bara att kliva på , vi utforskade Miami Beach mestadels till fots, det blev en del knallande, men man hinner att se så mycket mer. Det man frapperades över var att det var väldigt lite folk på stranden, var höll alla hus? Det finns några grejer som man inte skall missa, en Boardwalk ( en slags längsgående brygga) som sträcker sig flera km efter beachen var en, så måste man bara kolla in ”det vackra folket” på Ocean Drive. Dom hänger i klasar på de svindyra uteserveringarna.Så alla affärer på Lincoln Road, men det var billigare nere i Downtown. Pruta tills ni skäms, det kan löna sig. Och är ni väl nere i Downtown missa inte Bayside ett stort område nere vid hamnen med massor av souveniraffärer och annat att göra av med dollars på, ta gärna även en tur på Metromover en högtgående tågbana som tar dej på en tur runt city, glöm inte kameran. Vädret var varierande, temperaturer mellan 20-30°, men solen är stark, det fräste på flinten ( resekompisens). Vi passade även på att leta efter ett annat hotell för återkomsten till Miami för de sista fyra nätterna, hittade ett billigt och bra som heter Banana Bungalow efter Collins Ave. I de norra utkanterna av Art deco distriktet, ett lågprishotell som var väldigt populärt bland luffande ungdomar 75$/natt kostade det.
Efter våra
inledande dagar i Miami hyrde vi bil, hade tänkt ”BIG” men efter att ha studerat
prislistan beslöt vi oss för en liten Korean, Hyndai Accent, den var liten men
förvånansvärt pigg, 2100:-/vecka kostade den.Trafiken i Florida flyter verkligen
på i fin och jämn ström och ingen hytter med nävarna, om du är lite ovan, heders
åt dem. Vi drog söderöver hade inga strikta resrutter uppgjorda men vi ville i
alla fall se lite alligatorer så efter ett stopp på Miami Seaquarium som inte
var mycket att hänga i granen( förutom späckhuggarshowen), men dyrt 22$, åkte vi
in i Everglades Nationalpark för att besöka en Alligatorfarm 7$ kostade det, det
var rätt häftigt att vandra runt på stigarna och veta att det var bara ett 50cm
högt gunnebostängsel som skilde oss och de vilda urtidsbestarna åt. Vi kollade
också på en ormshow där en kille bollade med alla giftiga ormar och reptiler som
om de vore gosedjur. De hade också lite andra djur av olika arter, så det var
ett väldigt prisvärt besök.
Därefter
cruisade vi i sakta mak oss ner över The Keys, helt betagande med det helt
otroliga ljuset och färgen från havet, och alla mer eller mindre långa broar. Vi
checkade in på ett Motell i Key Largo som hette Hungry Pelican, och nog fanns
det hungriga pelikaner alltid hela bryggan full, dom är rätt så duktiga på att
tigga. Helt okej standard på rummen sköna sängar, välstädat och ”tusen”
TV-kanaler 60$ ungefär med den lokala skatten inräknat, tänk på det att det
tillkommer alltid skatt på alla priser så det är svårt att i förväg räkna ut
priset i huvudet. Och det skilde ungefär 10-15$ högre i pris om man ville ha
pool på Motellet. Den kvällen
skulle vi skåda den omspunna myten om den fantastiska solnedgången över havet,
bryggan vid motellet var fullsatt men vi pressade oss ner med kamerorna
skjutklara, precis när själva akten skulle till kom en lagom stor molntuss och
skymde alltihop ( Häpp ). Men det kom fler chanser och då gick det bättre,
det var ganska mäktigt.
Efter att ha
tankat upp vår lille bil (bensinen kostade ca 2,75kr/l), så det är bara att gasa
och köra drog vi oss ner till Key West, en väldigt annorlunda stad. Det mesta i
trä och bebyggelsen påminner mer om Karibien än om USA, men där är det massor
med folk i rörelse hela tiden så det tar sin tid att hitta en p-plats. Väl där
får man inte missa Duvall Street, väldigt hektiskt med alla affärer och barer
som vill att du ska stanna till just vi deras affär eller bar. Efter att ha
handlat lite T-tröjor och annat lull-lull så försökte vi att hitta nåt
anständigt Motell med moderata priser men det var omöjligt, nästan 100% dyrare än bara nån mil längre norrut, om det nu
fanns nåt rum över huvud taget, det var ganska så fullbokat överallt, vi blev
erbjuda brölloppssviten på ett hotell men avböjde både av ekonomiska och etiska
skäl.
Så vi åkte
då de nödvändiga milen norrut och hamnade då i en stad som hette Marathon, där
tog vi in på ett Motell som hette Blue Waters, och eftersom vi tänkt ta en
vilodag från bilen, tog vi ett med pool. 176$ för två nätter, men det var
väldigt fint så det var det värt. På morgon stod vi så där iklädda våra
Speedo-badbyxor, badtofflor och badlakan, vita som våra bleka Skandinaviska
skinn vid den flotta poolen, det var bara det att solen inte ville kika fram
bakom molnen, men efter en promenad i de vackra omgivningarna så behagade den så
småningom grilla våra kroppar till mer likt Simenoleindianer än Skandinaver. Så
vi fick som vi ville till slut, men det kostade en flaska kylbalsam, och lite Idomin. På kvällen tog vi in en kanal på TV-n som visade
Superbowl-finalen, den åtnjöt vi givetvis med ett par ”Buds” och en gigantisk
pizza, som vi inte orkade sätta i oss. Resterna blir lagom till frukost tyckte
vi, men det var de andra som också tyckte. På morgonen hade vi en 7-filig
autostrada av myror rätt in i pizzakartongen, som vi lite slarvigt ställt under
bordet. Så det fick bli den vanliga frukosten
Efter den
energiuppladdningen var vi återigen redo för de breda motorvägarna. Nu ville vi
norrut mot Tampa så vi tog Tamiami Trail, en väldigt fin väg över Everglades
mot Gulfkusten, där fick vi se mängder med Alligatorer (live så att säga) och
annat djurliv, den vithövdade Havsörnen bl.a. efter kanalen som löper parallellt
med vägen hela sträckan över träsket. Ett par timmar senare kom vi så småningom
över till västkusten och den väldigt vackra staden Naples där syns det att man
är stadd vid kassa, väldigt rent och välputsat överallt. En golfares paradis, vi
såg massor av golfbanor, även en massa resortställen för rika pensionärer. Efter
övernattning i Sarasota bar det av mot Tampa.
Trixade oss
fram till ett Motell ganska centralt i stan, och vad gör man då i Tampa, som har
ett modernt city med mycket banker, försäkringsbolag, universitet och annat
högteknologiskt där det förr rullades cigarrer i flera hundra fabriker ,förutom
att göra den vanliga turistsvängen nere i city eller ligga på stranden, man kan
t.ex. om man är hockeyfrälst som vi kolla in NHL-hockey, Tampa Bay Lightning
spelar i den enorma arenan Ice Palace med plats för 20000 pers, vi hade tagit ut
spelprogrammet via Internet hemma, så vi gick ner till arenan och bokade platser
till Matchen Tampa Bay Lightning - Toronto Maple Leafs (med bl.a. Mats Sundin),
uppskrämda av det dyra priset som vi blivit efter ett inslag i reseprogrammet
Packat och klart med priser runt 70$, blev vi positivt överraskade, 29$ för en
bra plats, matchen var väl ingen direkt höjdare, men vilken upplevelse. När vi
ändå var igång så bokade vi även biljetter (33$/styck) till en konsert
nästkommande kväll, då skulle Lynyrd Skynyrd och ZZ Top uppträda på samma arena,
inga dussinband direkt, det var däremot en riktig höjdare. Att se alla The
Beard-kopior och deras trådsmala brudar det var en upplevelse, det annars så
stenhårda rökförbudet gick inte alls att hålla denna kväll, mariujanadoften låg
blytung över Ice Palace. Efter både match och konsert. Avrundades kvällarna på
den Irländska puben ” Four seasons Field”
Verkligen
trevligt och cosy ställe.
Vi hade även tänkt göra ett besök på Disneyworld och Seaworld i Orlando men på grund av tidsbrist, hann vi inte med, så vi tog oss via Florida Turnpike, en betalmotorväg, inte alls speciellt dyrt,oss söderöver mot Miami, vek av vid West Palm Beach och kryssade oss söderut, det är ett gytter med turistorter man vet inte när en slutar och nästa börjar. Efter en övernattning i Fort Lauderdale, där vi förövrigt blev blåsta för första och enda gången på resan. Receptionisten på Motellet gjorde ett dubbeldrag på mitt Visakort, så vi fick två notor. Men det redde vi upp med banken när vi kom hem, han hade satt upp den andra natten på ett senare datum då vi redan var hemma, så det löste sig ganska smidigt. Försök att ha koll när dom drar kortet, men det är inte alltid så lätt.
Efter att ha
checkat in på Hotellet, lämnades bilen in hos uthyraren som visade sig ligga
tvärs över gatan (flyt) ,170 mil hade vi pressat ur den lille bilen. Kolla
alltid ett par varv runt bilen efter ev. bucklor och andra skador, före du
hyr, de försökte få oss att ersätta en skada som vi ej orsakat, men efter
koll i deras papper såg dom att vi anmält den innan vi hyrde bilen, dom försöker men här blev det långnäsa.
De sista
fyra dagarna ägnade vi oss åt shopping och att bränna våra skinn för att kunna
skryta lite vid hemkomst det hör ju liksom till. Slutbetyget för hela resan får
bli att: skulle jag nån gång komma tillbaka så satsade jag på The Keys.
Om Du ser denna sida utan huvudmeny tryck här för att se den kompletta sidan.